 Ingemar Lyxell Restaurang 28+, Göteborg Akademins pris: För att ha höjt den gastronomiska nivån i Göteborg till nya höjder 1980 fick Ingemar Lyxell sin första anställning som kock. Då hade han aldrig tidigare satt sin fot i ett restaurangkök! Fortfarande är han helt självlärd - en av dessa få kökets konstnärer som har inspiration, intuition, smakkänslan, i blodet - född till stekvändare. Efter succén med stjärnrestaurangen 28+ går han nu vidare. Experiment är hans specialitet! -Egentligen ville jag satsa på kockyrket redan när jag gick i skolan, erkänner Ingemar Lyxell. -Men det var ingen status i att vara kock då, så det blev så småningom universitetsstudier i stället och senare biluthyrning några år. 1980 satte han sig dock ned och funderade över vad han ville bli - egentligen. Och svaret blev detsamma som när han gick i skolan: kock. -Min lillebror Mats jobbade på Grand i Marstrand just då. Jag ringde och frågade om det fanns en plats för mig… och några dagar senare stod jag i köket. Utan den ringaste erfarenhet och utbildning! Fast matlagning var redan då hans hobby, gick han på en fest slutade det vanligen med att han stod i köket och fixade supén - frivilligt. Han gillar att pröva nya idéer, att experimentera, att våga göra det oväntade med råvarorna. -I sig saknar jag naturligtvis den trygghet som finns i en grundutbildning. Det finns tillfällen när jag är osäker… men det kan också vara till fördel. Jag vågar lite mer, känner mig fram mer intuitivt. Samtidigt är jag väldigt noggrann i allt som har med jobbet att göra, låter absolut inget gå på rutin! Efter Grand blev det olika restauranger i Göteborg - Linnaeus och Le Chablis - varvat med säsongsjobb i bl.a. Marstrand. 1982-83 var han delägare i en restaurang och motell på Hisingen i Göteborg, när han kontaktades av Ulf Johansson. -Ulf hade hittat en källarlokal på Götabergsgatan, och hade en idé om en provencalsk krog. Jag tittade på lokalen, undrade hur i all världen man skulle kunna göra något restaurangaktigt av den - och tackade ja till att bli hans kompanjon. Ulf är estet vad det gäller miljö och service, jag kan köket… vi kompletterar varandra bra! Ulf Johansson åkte till Provençale för att köpa möbler och annat till inredningen, ett nytt grepp i den svenska krogvärlden vid den tiden. Ingemar Lyxell gick hemma och finslipade planerna på en vin- och ostrestaurang. Och 1985 öppnade 28+. -Den gick mycket bra redan från början. Åtminstone vad det gällde att locka besökare. Det var fullsatt varenda kväll, men de flesta gästerna var unga tjejer som drack vin och delade en ostbricka… väldigt trevligt och så, men den ekonomiska omsättningen blev ju inget att direkt hurra för. I stället beslöt duon sig för att satsa mer konsekvent på maten. Ingemar Lyxell knöt unga kreativa kockar - många av dem nu välkända namn på egen hand - till restaurangen, läste allt han kom över om matlagning och restaurangdrift, reste utomlands för att hämta idéer och influenser - och lyckades! -Jo, det gick. Men det kostade på. Jag var inte den som gick hem först när vi stängde, om man säger så. Inte sällan var jag kvar till sist och skurade golvet och låste. 28+ fick rykte om sig att vara ett ställe för den som ville ha det lilla extra, det annorlunda, det spännande. Och för ett år sedan såg Ingemar och Ulf en annons om en lokal vid Linnégatan. De tittade på den, hyrde den och började ombyggnaden till det som skulle bli Restaurang Plus. -Byggnadsarbetet drog ut på tiden, men nyligen kunde vi öppna matsalarna. Vi har en inredning från förra seklet, men mat från nästa sekel. Vi blandar olika kök och stilar. Ett nytt 28+ vill vi inte ha - det vore bara dumt att konkurrera med oss själva. I samma veva som Plus matsalar öppnades övertog paret också caféet på Rhösska museet. Meningen är att utvidga det till en lunchrestaurang med riktigt kök, på sikt till en fullskalig restaurangverksamhet. Men med tre restauranger - hur blir det med Ingemar Lyxells egna arbete i köket? -Inte så mycket som tidigare, erkänner han. Men jag har medarbetare som jag litar obetingat på, som Henrik Håkansson och Hans Borén på 28+. Och jag trivs utmärkt med jobbet nu också, fast ibland, när det är som mest stressigt, funderar jag lite på om inte en restaurang i en fjällstuga i Norrland vore något för mig. Men 28+ lämnar han naturligtvis inte - trots den hårdnande konkurrensen på krogmarknaden i Göteborg. -I det skiktet där 28+ ligger skall vi nog kunna behålla vår ställning. Men i skiktet där Plus ligger blir det tufft, det vet vi. Där gäller det att komma med något riktigt bra, något minnesvärt, och det känns just nu bara som en spännande utmaning. Ingemar Lyxells pris är ett resestipendium och han har valt att resa till Toskana. Medicéernas och matlagningens urhem.
Läs Ingemars reseberättelse
|